Nu är jag åter i Malung efter en vecka på FN-rollspel i Falun (ska jag vara helt ärlig så kom jag ju faktiskt hem i torsdags, har bara inte orkat skriva)! Det var faktiskt jättekul! Långt över förväntan!

Det märktes nog vilka de var som kom från Malung, vi gjorde nämligen bort oss direkt! Alla gissade sedan att jag var från Malung.




Jag är så glad över att engelskan gick så bra, det trodde jag inte! När det blev panik och jag var i desperat behov av den så svek den mig inte! Men mycket engelska fick jag prata också, hela tiden faktiskt, inget fusk här inte! Så fort Mathilda hade gått iväg och jag var ensam och hjälplös på lobbyingen så kom alla och anföll mig, och ja, då var det bara att börja prata engelska och försöka lösa problemen. Men det gick finfint!



Det var dresscode, vi var tvungna att vara finklädda. Visserligen bröt nog jag mot den.


Det var ju massa italienska människor där och när de pratade italienska så förstod jag faktiskt de mesta av vad de sa! Det gjorde mig väldigt väldigt lycklig!
Jag saknade spanskan när det blev som mest engelska, så när jag hittade ett gammalt spanska-prov i ett klassrum på skolan var lyckan total!

Alla, och då menar jag verkligen alla, både namibier, italienare och falufriare gapskrattade åt mitt efternamn! Är det så roligt...? Ja, kanske.


Vi bodde ju på ett fängelse, och såhär såg en cell, jag menar ett rum, ut


Det som gjorde mig mest glad var ändå att se att det fanns så många trevliga männsikor! Alla var verkligen jättesnälla! Även om de utländska kanske var allra snällast!
Det finns alltså hopp!




Alla var så fräna! Jag skulle ju ha haft skidglasögon runt halsen åtminstone! Som en äkta österrikare!

Det var väldigt sorgligt att åka hem, jag hade helt klart velat stanna om jag hade fått det! FN-follspel är mycket bättre än vanlig skola!

// Helmut Beer (Martin)